passageriter.com

Seder i förvandling

Passageriter är ett initiativ som vuxit fram ur ett mångårigt arbete med att gestalta situationer som markerar övergången från en livsfas till nästa.  Det kan röra sig om ett välkomnande av en nyfödd, avskedet av en avliden, bekräftandet av könsmognad eller familjebildning. Det kan röra sig om förberedelser för födelse, för konception och för döden, dessa de tre stora portarna till en annan dimension. Men det kan även röra sig om skilsmässa, initiation eller välsignandet av ett projekt av annat slag.

När man till exempel skulle påbörja inspelningen av filmen The Matrix inledde man med att välsigna projektet genom en traditionell, buddhistisk ritual. Färdigbyggda fartyg "döps" ofta i champagne när de sjösätts och namnges, för att ta ett annat exempel. Tänk om vi kunde göra sådana ritualer ur vår egen känsla för och förståelse av den magi och det heliga allvar som saken gäller!

Vi kan det.

Rit är allvarlig lek och lekfullt allvar. Rit förutsätter närvarokraft och deltagande. Riten måste väcka våra djupare känslor till medvetande om den ska ha sin verkan. Ju mer den står i samklang med både individen och hennes omgivning desto djupare känslor väcker den. Den sätter igång nya processer samtidigt som den markerar slutet på andra processer. En människas omgivning är social och kulturell. Men bakom det sociala och kulturella står djupare och högre krafter, vi kallar dem naturens och kosmos inflytanden. Ju djupare ritualen når in i naturens krafter och ju högre ritualen ställer sig i samklang med det kosmiska desto starkare verkan har den i det sociala. Och desto mer skapande verkar den i det kulturella.

Riten är på så sätt en konstform, ja kanske rentav konstens ursprung och källa.

Till denna konstform hör att respektera tradition. Inte stel konvention men levande tradition, i meningen besjälad tid.

Detta innebär förpliktelsen att lära så mycket som möjligt av föregångarna och att i värdig anda fortsätta att hålla traditionen vid liv genom att uppdatera dess uttryck. Alltså inte nödvändigtvis att göra på samma sätt som tidigare gjorts. Det är andan som är det centrala i traditionen. När de yttre formerna blir det centrala fördrivs ofta andan och ersätts av konvention, av dödhet.

I denna mening är traditionsrespekt en hjärtesak i ett arbete med passageriter!

Senast ändrad: 2005-12-11