Femte fasen: Vigseln
Är det inre barnet vid liv och i stånd att kommunicera med ditt medvetande så kan du viga dig till en sak utan att tappa kontakten med ditt ärende. Det är i detta fall till en sak man viger sig, inte till en person.
Två (eller flera) kan viga sig åt samma sak. Då blir deras samarbete andligen synligt – det välsignas och kan få bistånd från högre ort. Vilket gör helheten större än summan av delarna. Det är samarbetets magi – att i den mån medarbetarna i ett projekt verkligen viger sig åt saken så överskrider helheten summan av delarna. Ickefysiska väsen som är förbundna med saken i fråga ser och kan förbinda sig med arbetet.
Är medarbetarna dessutom initierade i samklang med den här beskrivna processen så kan underverk åstadkommas. De tolv apostlarna är exempel på det. Vad man än tycker om kristendomen så måste man medge att den fick en osannolik och förunderlig spridning, inte bara genom svärd och bål utan genom en inre glöd, en offervilja och en trosvisshet vars kraft kanske bara går att förstå i ljuset av ovanstående perspektiv. De tolv gick på olika sätt igenom de processer vi här fördjupar oss i. Och de vigde sig utan tvekan till ett ärende.
Vad är det som händer när en människa i samförstånd med sitt inre barn viger sig till en sak?
Då når den i hjärtat genomlysta värmen upp i halsens medvetna viljechakra och det i hjärtat genomvärmda ljuset når ner till magens omedvetna tankechakra. Hjärtligheten sprider sig. Man kan säga "ja" ända från magen. Saken man bejakar kan vara så stor att den inte kan uttalas eller fångas i begrepp. Men det är ur kontakt med denna sak man kan säga sitt lilla men betydelsefulla "ja". Och när två eller fler bejakar samma ärende i samförstånd med sitt inre barn, då kan under ske: Detta lilla ord – ja – och det beslut det står för kan spira och utvecklas till en organisk, levande, besjälad relation, ett samliv som i sig kan ge upphov till annat liv. Ett livgivande samliv som kan fungera som kokong och basläger allt eftersom behoven infinner sig.
Det man viger sig till är inte nödvändigtvis ett livslångt samliv. Det kan vara det men måste inte vara det. Välsignelsen vara så länge "projektet" varar eller hålls heligt, det kan vara allt från tre dagar till tre livstider, det är inte alltid man har det klart för sig. Därför är en förberedelsetid (traditionellt kallad för-lovning) nödvändig liksom även konsultationer med vittnen och vigare. Lika viktigt är förberedelsen för projektets avslutande, dvs. det man i parförhållanden kallar skilsmässa och betraktar som en olycka.
Det är inte alltid döden skiljer makar åt. Stundom skiljs de inte i döden. Och ofta skiljs de innan döden. Men när de skiljs så är det en stor hjälp att tydliggöra detta på motsvarande sätt som man tydliggör äktenskapets förbund genom en rituell handling. Inte minst om barn har kommit, då måste man göra tydlig åtskillnad på det som kan separeras och det delade föräldraskap som ingen skilsmässa i världen kan ändra på. Sunda, tydliga band till föräldrar och barn är en viktig följd av en sund rituell handling. Likaså är det av vikt att före detta partners kontaktas så att de kan ge sin välsignelse till äktenskapet. Vilket kan vara en upprivande och smärtsam process för alla inblandade. Men får man inte deras välsignelse så får man räkna med att de kan spöka på ett eller annat sätt och det innebär osunda band.
Enligt detta synsätt är det inte en vigsel att två människor själva i skogen lovar varandra evig trohet under månens sken. Vigseln angår världen och världen representeras inte bara av elementens och himlens väsen utan framför allt av människor. Därför är en vigsel principiellt en offentlig akt. Även om den skulle ske i avskildhet och i närvaron av omsorgsfullt utvalda medmänniskor. Synliggörandet som vigseln innebär måste principiellt utföras av en i reell mening prästvigd människa.
0158 129 30