Sjunde fasen: Smörjelsen
Smörjelsen fullbordar ursprungliggörandet, eller som det heter initiationen, och gör människan till en åskledare. Faderljuset når nu ner genom människan och in i jorden, befruktande dess moderliga hjärta. Modervärmen kan stiga upp och ut i kosmos genom kronan och synliggöra jordens väsen. Det mänskliga är gudomligt och det gudomliga är förmänskligat. Kristusnaturen är förverkligad, har blivit verksam och skapar verklighet. Människan blir strålande som en glödlampa. Det hölje som i prästvigningen blivit muren av diskretion och integritet blir nu som glasbubblan som håller atmosfären kring glödtråden syrefri så att inte tråden bränns ut när strömmen slås på.
Strömmen är inte nödvändigtvis alltid på. Men när en smord människa är i sin kraft kan han välja att låta denna kraft synas och kännas. Den är inte längre hans egen kraft utan världskraft. Den smorde är en andlig naturkraft. Under kan ske. Naturlagar kan upphävas av andra, högre naturlagar som träder i kraft, inte olikt hur gravitationen upphävs av högre lagar vid den process som varje sommar frambringar hundratals kilo äpplen uppe i en trädkrona. Bara att de naturlagar som här kommer i fråga är mindre vanliga och därför underliga. För att kunna genomglödgas av anden måste man ha genomgått en luttring av alla kroppshöljen; det fysiska, det morfogena (eteriska) och det psykiska (astrala).
Smörjelsen fullbordar det som dopet påbörjar. Dopet speglas i smörjelsen. Liksom i dopet måste anden under en tid lämna kroppshöljena och genomleva processer i en högre värld. Och kroppshöljena måste under denna tid genomstrålas, genomströmmas och genomsyras av högre andliga väsen. För att de skall hålla för detta måste de prepareras; "smörjas".
När detta sker på psykisk, astral nivå separeras astralkroppen, det psykiska kraftfältet, ut och genomstrålas av ett änglaljus. Under tiden sker en omvandling och när människan själv återvänder med sin förnyade närvarokraft är hon på ett helt nytt sätt kompatibel med astralkroppen; den har förädlats till manas, till andlig själ.
Sker smörjelsen på den djupare, eteriska nivån så påverkas alla biologiska processer och mentala funktioner som minne och aning, dvs. tidsuppfattning och identitet. Då måste eterkroppen genomströmmas av de överpersonliga flöden som utgår från närvaron av väsen från ärkeänglarnas upphöjda sfär. Detta innebär bland mycket annat att man får ett besjälat förhållande till väderstrecken och geografin, att man kan få inblick i etniska och ideella gruppers mission och väsen och att man får en djupare språkkänsla.
Sker smörjelsen på fysisk nivå så kan man göra sig till språkrör för de höga väsen som kallas uränglar eller tidsandar (grekiska: "Archai"). De stora religionsstiftarna och kulturgrundarna verkar från den nivån.
När Simon Petrus identifierar Jesus som "Messias, den levande gudens son", så säger han alltså att han igenkänner Jesus som ett sådant språkrör; någon vars närvaro innebär närvaron av ett mycket högre väsen än en människa.
Det grekiska ordet christos heter på hebreiska mashiah, eller som vi är vana att se det: Messias. Detta ord kommer i sin tur från det fornegyptiska ordet för den heliga krokodilen. Dess kraftfulla fett användes till basen i den salva man smorde in den människa som skulle genomgå den långa tempeldvalan, ett komatiskt tillstånd som varade i flera dygn under det att initiandens energifält omstrukturerades permanent. Detta för att fullborda den process som gjorde människan till en åskledare - ett språkrör för högre väsen.
0158 129 30