Sjätte fasen: Prästvigningen
Att inneha ämbetet och funktionen av en "präst" innebär att kunna kanalisera goda väsens krafter. I det gamla egypten och i andra kulturer vid den tiden var läkaren, läraren och prästen samma person. Att hela, att undervisa och att välsigna var samma sak men på olika plan. Helandet var för kroppen vad undervisningen var för själen och välsignelsen för anden. Senare specialiserade man sig men arbetade så att säga under samma tak. Först därefter separerades dessa kall till den grad att de i modern tid har kommit att stå fullkomligt främmande för varandra. Vilket motsvaras av det främlingsskap vi som moderna människor kan känna gentemot oss själva och varandra. Kroppen, själen och anden förlorar sitt naturliga samspel och affinitet, vilket leder till att biologin, psykologin och teologin har kunnat skapa separata mentala universa.
Men trenden tycks ha vänt. Nu anar vi de första konturen av en "samvetenskap", en intim kunskap om sambanden mellan de tre.
I ljuset av en sådan spirande kunskap, vad är egentligen en präst kallad att göra? Vad är egentligen en välsignelse?
En välsignelse i denna mening är mer än ett personligt lyckönskande, det är att förse något eller någon med ett andligen synligt tecken, ett signum. Att välsigna är att signa väl. Det är alltså möjligt att signa på bra och på dåliga sätt. Allt mår inte bra av att synliggöras!
Det innebär ett stort ansvar att signa, att synliggöra. Varje välsignelse kan bli en förbannelse om den inte följs upp på ett värdigt och relevant sätt.
En prästvigd människa har därför plikten att odla sinnet för vad som får välsignas och när man gör bättre i att avvakta. Ambition att för egen eller en organisations del förmedla så många välsignelser som möjligt är kontraproduktiv och måste utrotas. Sådan ambition förblindar det viktiga sinne och sinnelag som prästvigningen måste öppna och prästen måste vårda varje dag.
Hur öppnas detta sinne? Vad sker i och med prästvigningen?
Detta sinne öppnas genom att faderljuset nu når ner i könets kraftfält och modervärmen därigenom kan värma ända upp i pannans eteriska tankeorgan, det "tredje ögat".
Hjärtligheten når ner till könet och upp till pannan. Vare sig prästen är kallad – för det är i grund och botten fråga om att vara kallad – att utöva sitt ämbete regelbundet och ofta eller oregelbundet och sällan så innebär prästvigningen åtagandet att vårda detta sinne varje dag. Eller snarare: en naturlig följd av en verklig prästvigning blir den spontana viljan att vårda detta sinne, hur det än känns och vad det än innebär.
Hur det känns och vad det innebär kan ändra sig och är delvis individuellt betingat. Men principen är samma för alla: genom prästvigningen har ett rudimentärt hölje aktiverats kring individen. Det man syftar på med begrepp och regler som tystnadsplikt har sin hemvist här.
En osynlig mur av integritet och diskretion byggs kring prästen. Detta innebär ett offer från dennes sida: han blir en i viss mening ensammare människa. Å andra sidan kan han just därför odla det omtalade sinnet för relevans. Och detta sinne odlar han genom att göra idealen fattigdom, lydnad och kyskhet till sina egna. Dessa ideal innebär inte nödvändigtvis att den prästvigde som i medeltidens kloster måste ge bort alla sina personliga ägodelar, blint lyda en överordnad och avhålla sig från sexuellt umgänge. Så är det inte. Däremot måste han ha viljan att när som helst kunna göra sig "fattig i anden" det vill säga, att göra sig till den i sammanhanget som inte vet och behöver veta. Han måste ha viljan att hörsamma en högre vilja än sin personliga och i den meningen vara lyhörd, lydig. Och han måste ha viljan att stå över driften att ta och ha, inte bara i den sexuella sfären. Så verkar de så kallade klosterlöftena väckande på sinnet för det andligt relevanta och därför gäller de som heliga plikter vid en prästvigning.
En människa som i real mening blivit prästvigd kan ha möjlighet att – om det ligger i hennes ärende – fullborda denna initiationsväg. Varje stadium är en fullbordan i sig men kan leda till ytterligare en utvecklingsfas. Den sista av dessa faser kallas smörjelsen och är föremål för den sista betraktelsen i denna serie.
0158 129 30