Andra fasen: Konfirmationen
Konfirmation betyder bekräftelse. Bekräftelse innebär att få kraft. När ett beslut bekräftas träder det i kraft, blir giltigt. När en människa, med sina beslut, bekräftas kan hon också träda i kraft, komma in i sin kraft.
När en döpt människa bekräftas av representanter för den osynliga gemensaken av pånyttfödda, av ecclesia, så blir hon medveten om den kraft hon fått genom dopet. Hon är sedd och erkänd av representanter för ecclesia; alltså av den gemenskap som känner igen varandra på att de är verkliga för varandra som andliga, i grunden kärleksfulla väsen och inte bara som en summa egenskaper.
Hon är sedd, respekterad, för den hon är som individ med sitt ärende. Först nu blir hon medveten om denna gemenskaps faktiska existens och dess utbredning. Den omfattar även osynliga, milt (subtilt men ibland strängt!) lotsande individer, varav några är kända som helgon, mahatmas, mästare och liknande. Ecclesia är stor. De sinnesorgan som kan varsebli den öppnas nu.
Urmoderns värme når vidare upp i organismen och når könets viljeblomma. Det kinestetiska sinnet, sinnet för rörelse som har sitt centrum där, utvidgas nu till att omfatta rörelser i vidare mening, som i meningen "folkrörelse". Ecclesia är en sorts rörelse. Det och de som kommer henne till mötes i livet har ett bogsvall som hon nu kan uppfatta redan innan de nalkas, hon får ett sinne för det kommande. Hennes aning blir lika pålitligt som hennes minne. Hon vet vad hon har att göra och finner sig i de mest överraskande situationer. Att finna sig i situationer innebär inte att passivt acceptera allt som kommer, det innebär att man vet vad man ska göra med det, vet på vilket sätt det angår en. Hon förstår dem eftersom hon nu har en aktiverad pannlampa att belysa dem med.
Allfaderns ödesljus når nämligen samtidigt ner till pannan. Det är så man blir medveten om sin kraft. Den mänskliga kraften är ingen blind naturkraft utan en seende kraft, tankekraften. Tron på tankens kraft har inte bara flyttat berg och skjutit upp människor till månen utan över huvud taget skapat förutsättningarna för vårt självförvaltande som himmelska och jordiska - mänskliga - varelser.
Det konfirmerande i konfirmationen är det som bekräftar att tron på tankens kraft är bärkraftig och kan ge både andlig och kroppslig - individuell och sexuell - identitet. En i denna mening konfirmerad människa kan engagera sig i kraftöverföring, både som givare och som mottagare. Hennes ärende, hennes inre namn bekräftas och hon kan vara i sin kraft. Detta innebär att hon kan lita på sig själv på ett nytt sätt. Hon vet vem hon är. Och andra kan lita på henne. Hon kan låta dem veta vem hon är, vad hon går och står för i olika situationer. Begreppet "heder och samvete" får en ny innebörd genom konfirmationen.
Därigenom uppstår även medvetandet om skuld och plikt på ett nytt plan. Man kan ta ansvar. Men alla som tar ansvar för saker kommer att behöva ta risker. Och alla risker innebär potentiella misslyckanden. Man lämnar spår efter sig. Slagg uppstår. Och där - inte förr - kommer behovet av bikt in i bilden. Det blir föremålet för nästa betraktelse.
0158 129 30