Första fasen: Dopet
Dopet är den första initiationsprocessen på människans väg mot åskledarskap. Att vara "åskledare" är att vara en helgjuten, levande länk mellan himmel och jord. Johannes Döparen, Jesus, Buddha, Moses, Hermes och andra stora invigda genom tiderna var - och är - åskledare. De flesta åskledare verkar dock i det tysta och det går inte att identifiera dem som speciella om de inte själva väljer att låta sig identifieras. Det är en lång väg till åskledarskapet från dopet och få människor väljer att vandra hela vägen. Det innebär oföreställbara försakelser och är inte heller meningen. Men många människor - kanske rentav fler i vår tid än i äldre, mer andligt sinnade tider - är kallade att i en eller annan form möta dopet. Ofta sker det utan medveten förberedelse, genom ett hårt ödesslag, en allvarlig olycka eller en existentiell kris. Man rycks bort från sitt liv, sin kropp och allt man dittills identifierat sig med. Man får möta sin grundångest, det är ett möte med döden. Och i kapitulationen inför det övermäktiga, när man tvingas släppa kontrollen över sitt liv, kan man få syn på sin livstråd, den röda tråd som löper genom alla de händelser och vägval som lett fram till denna händelse. Man ser det övergripande tema som funnits med sedan födelsen, ja, som lett fram till födelsen. Man ser sitt himmelska ärende på jorden, sitt "namn". Därav det nominum mysticum, det "mystiska namn" man ges genom dopet.
Detta "namn" är inte alltid uttalbart, liksom själva ärendet inte är det. Men det uppstår en permanent, intuitiv kontakt med detta ärende vilket ger riktning åt det fortsatta livet. Därav uttrycket "pånyttfödelse genom dopet".
Dopet har alltså inte mycket att göra med den i och för sig fina seden att välkomna spädbarn till världen med vigvatten och böner. Att döpas är att doppas, att initieras genom att uppleva dödens närhet "under vattnet". Det rör sig inte nödvändigtvis om vatten i yttre mening, drunkningsolyckor eller liknande, men man dyker ner under ytan av sin tillvaro och hålls kvar där länge nog för att kapitulera, släppa kontrollen och få distans till livet. Därför talar man i dessa sammanhang idag om "nära-dödenupplevelser".
Just i beredskapen att släppa allt och möta sin skapare kommer känslan av vad ens liv handlar om, vad man kom till jorden för att göra. Man får en starkare känsla för sitt livstema, sitt övergripande ärende, det "namn" vars ärende man går. På så sätt stämmer det att man genom dopet får sitt namn. Men det är ett "nominum mysticum", inte det yttre namnet som idag står i ens offentliga handlingar.
Detta "mystiska" namn döljer sig i kronan, i den eteriska energistrukturen kring hjässan. När den öppnas genom dopet så exponeras den till Allfaderns osynliga ljus och man blir andligen synlig.
Inte seende men synlig.
Från andra hållet öppnas samtidigt roten för Urmoderns närande värme. Man står hädanefter trygg på jorden utan mörkrädsla. De instinktiva banden till den egna familjen, släkten, rasen och livsgemenskapen löser upp sig och ersätts med tacksamhet och uppskattning. Man är fri i relation till sin flock och kan möta människor som individ. Man har fått vittring på sitt ärende. Detta är pånyttfödelsen genom dopet.
En av orsakerna till att man i kristendomen tidigt slutade iscensätta sådana realdop (redan på 200-talet) var att de kunde leda till psykiska problem. I stället för upplysning kunde mani uppstå. I stället för invigning kunde psykos ta över. Allt färre människor kunde axla ansvaret att döpa människor på rätt sätt och i rätt tid. Numera sker de nästan alltid "spontant" - med andra ord: ledda av osynliga händer. Men bristen på formella riter kring dopet innebär ändå att många "missfall" uppstår. En nyfödd människa behöver vård och stöd. En nydöpt människa behöver verktyg för sitt nya liv och den dittills okända ensamhet som följer.
Därför är nästa steg, efter en tid av mognad genom ensamhet, konfirmationen, bekräftelsen av det inträffade. Denna mognadstid kan vara lång, ja, den kan vara ett helt liv om det behövs. Men tar man de steg som den nya situationen möjliggör så kommer förr eller senare den tid då man kan välja att gå vidare in i nästa sakrament, i konfirmationen.
0158 129 30