Tredje fasen: Bikten
Detta sakrament handlar om att distansera sig gentemot det själsliga slagg som hindrar oss att vara i fas med oss själva. Utan distans inget medvetande. Distansen är en förutsättning för att vi ska kunna få syn på och identifiera det som står i vägen i oss själva, det som hindrar oss att göra eller rentav veta vad vi vill. Detta är stereotypierna i vårt beteende, klumpbildningarna i den känslosubstans som vi känner av världen med, molnbildningarna och hägringarna i det själsljus varmed vi orienterar oss. Bikten handlar om att klargöra, urladda och omvärdera och gå vidare med tydligare intentioner, sannare känsla och klarare tankar.
Slagg samlar man på sig, det går inte att uindvika och det bör vi heller inte undvika. Den som med sina bara händer arbetar med jorden får skit under naglarna, det är en naturlag. Den som lever sitt ärende och gör det starkt och hudnära samlar på sig slagg. Försöker man undvika slagg så belastas man snart av feghetens slagg. Värsta sorten.
Daglig, rätt utförd meditativ praxis hindrar en viss typ av slagg att ackumuleras men det finns en annan typ av slagg som inte går att komma åt ens genom meditation och introspektion. Förr eller senare märker den bekräftade människan detta. Förr eller senare uppstår behovet att göra något åt saken för att man inte ska stå i vägen för sitt eget ärende eller rentav tappa kontakten med det.
Det är där bikten kommer in i bilden. Bikten som process innebär att känna på de känslor som vi normalt inte tar oss tid eller kan kosta på oss att känna på. Känslor som vi lägger åt sidan eller sopar under mattan utan att egentligen förvandla dem. Eller det osmältbara slagget efter känslor som vi har förvandlat. Slagg uppstår. Och slagg lagrar sig och täpper till. Det är där bikten kommer in i bilden.
Bikt är smärtsamt. Men all smärta gör inte ont, en viss sorts smärta gör gott. Bikt gör gott; det är att öppna varbölder. Bikt är en luttrande katarsis, en reningsprocess. Efter en bikt får rösten en klarare och djupare klang. Uppmärksamheten blir mindre bunden vid de egna angelägenheterna, man kan ställa den till förfogande på ett annat sätt. Bikten som process innehåller alltid mer eller mindre betonade element av skamkänsla och själslig smärta, ibland även fysisk smärta. Ur detta tillstånd av vånda växer det fram en urladdning av ett eller annat slag, det kan röra sig om gråt, vilket är det vanliga, men även svettningar, skakningar, uppstötningar eller andra fysiska symtom. De själsliga klumpbildningarna kan så att säga inkarnera i kroppsvätskor och bokstavligen sköljas ut ut systemet genom bikten. Och ge plats för det nya, för omvärderingar och insikter, för existentiella beslutsunderlag.
Vad gör biktprocessen med människans subtilare organism?
Genom att känsloavlagringar som gamla oförrätter, skuldkänslor och annat urladdas genom skam, sorg och vrede så frigörs utrymme i magens själsliga centrum. Om konfirmationen förverkligats och könschakrat är värmt och bekräftat av urmodervärmen kan denna värme nu fortsätta upp i organismen. Urmoderns värme når då upp i magens tankechakra och man får pålitligare och mer avvägd magkänsla. Balanssinnet, som har sitt centrum här, utvidgas till att omfatta andra typer av balans än den egna kroppens och de egna övervägandena. Omdömesförmågan stegras.
Samtidigt vill Allfaderns ljus stråla ända in i halsens själsliga sfär. Har konfirmationen bekräftat ens medvetna reflektionsförmåga i tillräckligt hög grad så har pannans själsliga centrum förklarats och ljuset kan lysa ner i halsens viljecentrum, den exekutiva orten. Detta leder till att ens beslut blir djupare förankrade, orden mer bindande och lyssnandet mer förlösande. Bikten resulterar kort sagt i en mer helgjuten myndighet, den biktade blir en auktoritet och får mer pondus.
Socialt leder detta till att den pratsamme i den biktandes uppmärksamma närvaro blir fåordigare och kärnfullare. Den försigkomne blir mer uttrycksfull. Båda blir mer uppmärksamma både inåt och utåt och kan på det viset få en starkare kontakt med sina egna tankar, sin egen känsla och sina egna intentioner.
Genom den katarsis, den tydliggörande rening, som bikten innebär kan man bli klar över sina helhjärtade intentioner. En intention som måste vara helt klar och helhjärtad ända in i det undermedvetna är viljan till kommunion. Vad detta innebär blir temat för nästa betraktelse.
0158 129 30